Döda dem med eld

Jag köpte Skyrim (del fem i Elder Scrolls-serien) för en dryg vecka sen och fastnade direkt. Finfin grafik, stor värld att utforska, balla magier och egenskaper, lagom läskiga fiender, oändliga möjligheter. Skitkul.

Jag är en lättskrämd person vad gäller rätt enkla bu-effekter. En gång gjorde jag nästan i brallan av en ovanligt klaustrofobisk omgång av gamla, hyfat pixliga Bungie-klassikern Marathon från tidigt 90-tal. Och det är inte ens läskigt. Bara run-of-the-mill sci-fi-pangpang.

För kanske två årsen köpte jag lemlästarrymdskräckisen Dead Space (lite som spelversionen av Event Horizon) till min PS3:a. Jag spela det kanske tre, max fyra gånger. En gång var i sällskap med frugan och en kompis, och jag kom ändå inte förbi första banan. Nerverna klarade inte mer och jag tittade på inspelade genomgångar på Youtube istället. Så fick jag åtminstone veta hur den pajiga handlingen gick.

Sen är det här med min krypfobi. Alla typer av leddjur kan vara rätt läskiga, och ju större och spretigare desto värre. Fler ben = potentare skräck. Spindlar är och förblir det värsta. Det värsta. Jag blir nervös av alla som är större än en (1) cm mellan benspetsarna och har svårt att ta ens på bilder av större spindlar. Bilder på datorn måste vara på behörigt avstånd eller rätt små. Så vad bjussar Skyrim på? Jo, Frostbite Spiders. Fantasyspindlar. Stora, förbannade, feta, helvetes MEGA-spindlar. Standardstorleken är ponny. Därefter grizzlybjörn. Sen elefant. Och de dyker upp lite varstans. Kolla själv.

Åfyfanåfyfanåfyfanåfyfan! Jag var tvungen att minska storleken på bilden bara för att kunna skriva ordentligt. Efter att jag skrollar bort bilder som den ovan ryser jag ofrivilligt och utan minsta njutning. Varje gång. När vi möts i spelvärlden vill mina högst verkliga och fysiska 190 cm och 90 kg förflytta sig onaturliga snabbt bort, bort, bort från teven. Fingrar låser sig krampaktigt om knapparna och mina mediokra förmågor med moderna handkontroller hamnar på pensionärsnivå. Skulle jag haft förgiftade bebisar i spelet att kasta åt kräken skulle jag göra det. Bara de låter mig vara eller dör!

Efter ungefär fem-sex rendez-vouser med de här vidriga bestarna har jag fått nog. PS3-versionen dyker de upp då och då. Nån sadist till speldesigner kom på att t.o.m. ha de i skogar. Men med PC-versionen finns hopp! För där finns "modar". Asså modifikationer som ändrar spelet på alla möjliga sätt. En ökänt populär mod fixar t.ex. nakna bröst på alla kvinnor i sjöelefantstorlek. Eller så gör någon nåt vettigt som att ersätta alla spindlar med... uppstoppade björnar! Excelsior!

Jag är absolut inte ensam om krypkvalen. Just den här inga-fucking-spindlar-moden har tankats hem av minst 12 000 användare. Innan Skyrim ens släpptes skrev en recensent om fasan över att hamna öga mot (onaturliga många) ögon med högupplösta, digitala spretbensmonster vid en förhandsprovning. En annan spindelfobisk spelskribent skrev nyligen en hel artikel utifrån en välbesvarat enkät om "virtuell arachnofobi". De flesta spel med spindlar som kan moddas får idag nästan direkt anti-spindel-moddar.

Och sen finns det ett antal sjukt roliga Youtube-klipp som med bild och ljud fångar spelares fasa över att behöva slåss mot de mångbenta vidundrena. Stackars Anna blixtrar sönder en elefant-size-spindel på måfå med benen för ögonen. Weazel har så svårt för odjuren att han snabbmoddar dem till bisarra spindelmän. Överlägset roligast är Greatmalincos. Hysterisk gällhet och okontrollerad, mordisk vrede i kombination brist på koncentration är fruktansvärt roligt.

Hur som. Döda, döda, döda dem. Döda dem alla med ELD! Eller förvandla dem till björnar.