Sunday, September 6, 2015

Chokladbollens historia, del 2: "chokladboll"

Det här är andra delen i en serie av fem blogginlägg som handlar om de ord som använts för den ogräddade bakelsen chokladboll. I första delen av den här serien beskrev jag användningen av ordet "negerboll" i svenska dagstidningar från första belägget 1918 fram till 2003. Slutdatumet är satt till det år då ordet helt verkar ha upphört att användas som en neutral benämning på chokladbollar i tidningsspråk. Den utlösande faktorn var DO-anmälan av Sjöbo Bröd & Konditori i juli 2003. Även om anmälan kritiserades av många som överdriven eller rentav fånig så var därefter omöjligt att använda termen "negerboll" utan att automatiskt dra igång en debatt om ordets laddning.

Min egen syn på ordet "negerboll" beskrev jag i första delen. I korthet så tycker jag att det är absurt att använda det ordet, särskilt när ett fullgott och mer logiskt alternativ finns. Det är bildat av ett ord som är uppenbart kränkande för svarta och det vet i princip alla. Att fortsätta hävda motsatsen är att envist förneka andras verklighetsuppfattning. Det finns inget mer att diskutera där egentligen.

Däremot vill jag gärna försöka klarlägga hur de olika orden har använts i svenskan genom att undersöka tidningsspråket. Jag gör det här i hög grad för att försöka skingra allsköns spekulation om vad chokladbollen "alltid hetat" och för att det är en bit språkhistoria som är intressant i sig själv. Men jag vill faktiskt även kasta ljus på en liten bit mathistoria som ingen tycks ha tagit sig tid att undersöka, troligen för att den varit alldeles för vardaglig och självklar.

Källor


Jag har utgått från ett eget urval av tidningstexter baserat på sökträffar i KB:s digitaliserade tidningssamlingar. För närvarande är följande tidningar sökbara från när de grundades.

  • Aftonbladet (AB)
  • Dagens Industri (DI)
  • Dagens Nyheter (DN, tyvärr inget material 1993-2013)
  • Expressen (Exp)
  • Svenska Dagbladet (SvD)

När jag beskriver de faktiska bakverken med egna ord, utan citat, har jag använt följande termer:
  • chokladboll, det margarin- eller smörbaserade bakverket som många gör hemma eller köper på kafé
  • havreboll, den mjukare, okylda varianten av chokladbollar med lägre kakaohalt som oftast gått att köpa i kiosker och godisbutiker
  • skumboll, det skumfyllda, chokladdoppade, industriellt tillverkade bakverket som går att köpa i vanliga matbutiker, inklusive klassiska märken som Cloettas Mums-Mums

 

Tillvägagångssätt


Den här texten kommer inte att vara censurerad. Även om den berör ord som på många sätt är förkastliga så kommer jag skriva ut dem ordagrant. Främsta anledningen är tydlighet och sökbarhet, men också för att även historiska redovisningar av nedvärderande ord förtjänar att behandlas utan omskrivningar, som t.ex. "n-boll" eller "n*g*r".

Min metod har inte varit superkonsekvent och definitivt inte vetenskapligt stringent. Jag har valt ut det jag betraktat som representativa användningar men försökt gå på känsla för att inte göra det till en knastertorr, superlång studentuppsats. Fokus har främst varit på tidigaste förekomsten av specifika betydelser och sammanhang, inte en genomgång av samtliga träffar. Jag har också gett företräde för texter där sammanhanget är meningsfullt för mig som modern läsare, och de tolkningarna har jag också skrivit ut. Det här handlar också om ordets användning i neutral bemärkelse, alltså som beskrivning av faktiska godsaker. Användning av termen "chokladboll" där ordet och dess betydelse i sig diskuteras kommer tas upp i sista delen. Hur representativa de fyra stora dagstidningarna faktiskt är för svenska som helhet är däremot superkomplicerad. Jag kommer försöka tackla det problemet en smula i den femte och sista delen.

Hänvisning till tidningskällorna kommer vara väldigt grundläggande: parenteser med förkortat tidningsnamn och datum. Den som vill verifiera kan själv nyttja KB:s söktjänst.

 

Bondmarknaden och snaskdebatten


Första gången ordet "chokladboll" användes i en svensk dagstidning var i Dagens Nyheter, 23 december 1928. Det nämns i ett längre reportage med titeln "Marknadsresan" som handlar om ett besök på en marknad i Vetlanda i oktober det året:
På långa stänger hänger nytt seltyg, doftande av nysmort läder; bönderna syna det och pröva spännena, gå över till karamellstånden och nypa i chokladbollarna för att känna efter att de äro fasta och gedigna och inte fulla med fusk.
Det finns ett foto på karamellståndet med massor av olika godissorter, men fotot är av så låg kvalitet att det är omöjligt att urskilja några detaljer. Det finns inte heller någon egentlig beskrivning av "chokladbollarna", men texten innehåller faktiskt en hel del ledtrådar. En "chokladboll" var i slutet av 1920-talet kunde alltså vara något som såldes av godisförsäljare och även landsorten. De var helt klart fasta nog för att kunna nypas av kritiska bondfingrar. Kanske hade de också en mjukare fyllning som borde vara mer "härlig kräm" än "fusk" (jämför med beskrivning av "negerboll" från 1929 i del 1). Det var definitivt inte någon konditorivara, och det krävdes inga kylskåp. Den hörde hemma bland en äldre tids karameller och var knappast något överdrivet lyxigt eller piffigt. Troligen skulle vi känna igen den som smågodis. I del 1 drog jag slutsatsen att "negerboll" troligen var ett begrepp som uppstod någon gång redan i mitten av 1910-talet, troligen inspirerat av "negerkyss" (mintkyss). Det var från början en term för just en typ av godis och fortsatte att vara det åtminstone fram till tidigt 1950-tal. Det verkar därför väldigt rimligt att tolka "chokladboll" som en gångbar, om något ovanligare, synonym för samma godsak.

Att chokladbollar i början av 1900-talet var en sorts smågodis har mycket starkt stöd i det andra belägget som förekommer (AB, 6 oktober 1932). I en insändare med titeln "Ungar och karameller" kritiseras sötsakers inverkan på barn och skribenten ger exempel på trender i "gottätandets psykologi":
Ena terminen äter hela klassen, hela skolan, hela stan bara chokladbollar. Men så kommer det plötsligt en som bjuder på lakritsremmar och vips äter man bara lakritsremmar för att sedan i tur och ordning övergå till klubbor, dubbelkola, negerkyssar, slickepinnar, polkagrisklubbor eller biochoklad.
En modern läsare känner igen de övriga exemplen som just smågodis. Det verkar alltså väldigt rimligt att anta att "chokladboll" inte var en bakelse. Det är också viktigt att understryka att ordets förekomst i en stor dagstidning med största säkerhet innebar att det var en ganska etablerad term. "Marknadsresan" var med bland DN:s jultexter och kan knappast ha använt ord som var obekanta för de flesta läsare. Det är också osannolikt att en insändare som debatterade barns godisvanor skulle använt alltför obskyra termer. Det finns alltså goda skäl att utgå från att begreppet "chokladboll" var hyfsat etablerat kanske redan runt mitten 1920-talet.

Ordet återkommer igen i slutet av 30-talet som del av ytterligare en insändardebatt om barns godisätande (SvD, 25 april 1938). Signaturen "Corinna" ger exempel på "slickepinnar, chokladbollar, kolor, m.m." som vanligt "snask" vid den tiden. Det här belägget är viktigt eftersom ordet "negerkyss" (sedermera mintkyss) är med i insändaren från 1932. Bruket av "chokladboll" var alltså inte något supertidigt exempel på PK-nervositet för ordet "neger", utan för att det helt enkelt var en fungerande synonym för det som även kallades "negerboll".

Det finns ett långt senare omnämnande av fyllda "chokladbollar" av matskribenten Pernilla Tunberger (1912-86). Hon skrev i slutet av 1960-talet att det under hennes barndom fanns "tjocka chokladbollar fyllda med kladd [som] betingade den hisnande summan av 5 öre för små och 10 för stora" (DN, 14 mars 1968). Beskrivningen är i princip identisk med de "negerbollar" som förekom i en novell för barn i SvD, 10 november 1929 som hade "härlig kräm ini" och som också fanns i 5- och 10-öresvarianter (för detaljer, se del 1). Tunberger var själv redan 17 år gammal 1929 och det är därför möjligt att både "chokladboll"/"negerboll" var välkända godistermer så tidigt som mitten av 20-talet.


Läget blir klarare, och lite "skummare"


Den första riktigt handfasta beskrivningen ordet "chokladboll" publicerades i Expressen 21 februari 1945 i en kolumn som beskriver "en känd skådespelare som är alldeles tokig i sådana där chokladbollar med pappbotten som småflickor brukar gå och bita i". De beskrivs som något som köps antingen i en "gottaffär", tillsammans med karamaller och kolor, eller i "mjölkmagasin" (en definition av "magasin" som användes 1942 var bl.a. "enklare försäljningslokal"). Det som beskrivs är högst troligen en chokladdoppad skumboll, möjligtvis av märket Mums-Mums. Under andra världskriget var bland annat bröd ransonerat och då tillverkades skumbollar med oätliga pappbottnar istället för tunna rån.

Ord kan ofta utveckla olika betydelser som kan leva parallellt, som ett slags semantiska stickspår. En alternativ betydelse av "chokladboll" redan på sent 30-tal verkar ha varit som benämning för skumbollar (utan kokos). I en platsannons i DN, 6 november 1937 söktes en försäljare av "grädd- och choklad-, cocosbollar m.m." och svaret skulle adresseras till "Fabrik, märkesvara 15 %". Just "gräddboll" och "kokosboll" är båda vedertagna synonymer för skumbollar och omnämnande av ett tredje ord tyder på att det hade samma betydelse.

Det finns fler belägg som tyder på att "chokladboll" användes bland annat för att beskriva skumbollar. Det förekommer fyra annonser 1937-1950 som alla använder ordet i den bemärkelsen:

  • en platsannons för försäljare av "grädd- och choklad-, cocosbollar m.m." (DN, 6 november 1937), en säljannons för en "doppningsmaskin (chokladbollar)" (DN, 9 april 1949);
  • en platsannons för en konfektyrhandlare som skulle sälja "bottnar till chokladbollar" med svar till "Gó-Rån", d.v.s. just den typen av tunna rån som användes till bl.a. Mums-Mums (DN, 24 oktober 1949);
  • och en köpannons för "maskiner för tillverkning av skumartiklar (chokladbullar)" (DN, 1 juni 1950).

Men att döma av andra belägg för "chokladboll" så hade det tydligen mer än en betydelse, och kanske var skumbollsbetydelsen vanligare inom just konfektyrbranschen. Bakverk med äggviteskum har faktiskt funnits ett bra tag. I det svenska tidningsspråket dök de upp redan i DN, 7 maj 1925 i en platsannons för en försäljare av "dessertpraliner och skumartiklar". En möjlig tolkning är att "chokladboll" var en sorts skumboll i folkmun. Kanske var det också något som gick ihop med smågodis trots allt. Men det verkar väldigt osannolikt att så var fallet i karamellstånden på marknaden i Vetlanda 1928. Även om svenska bönder säkert kunde ätit skumbollar så skulle ingen försäljare låtit de komma undan med något nypande.

Under 1940-talet visade sig ytterligare en definition i tidningsspråket. I en annons för "Örnkakao" i DN, 7 och 28 april 1946 gav Cloetta exempel på hur det gick att göra "goda chokladbakverk, chokladmazariner eller chokladbollar" av deras kakao. Det måste ha inneburit någon form av lite mer avancerat bakverk. Stöd för den tolkningen finns i de tidigaste recepten på "negerbollar" från 1940-talet som också var helt olika dagens chokladbollar (se del 1). Det antagandet får även stöd i det första receptet på något med benämningen "chokladbollar". Recepten förekom i två annonser från Konsum under 1950-talet (DN, 10 december 1952; DN, 6 december 1957). De här bakverken har väldigt lite gemensamt med dagens chokladboll:
6 dl (3 hg) vetemjöl
1 dl (80 g) potatismjöl
2 dl socker
3 msk kakao
1 msk vaniljsocker
3/4 dl (1/2 hg) sötmandel
1 1/2 tsk hjorthornssalt
2 hg Eve [ett margarinmärke]
6 msk grädde
pärlsocker
Det här skulle arbetas ihop till en deg, rullas till stänger, skäras i bitar och formas till bollar. Bollarna skulle doppas i pärlsocker och sen gräddas i 10 minuter på 225 grader. Pärlsockret tyder på ett sorts kulinariskt släktskap med dagens chokladboll, men i övrigt är det väldigt olikt. Den som är bakkunnigare än jag får gärna berätta om det finns några liknande bakverk idag.

Det logiska alternativet etableras


Det första receptet på moderna chokladbollar under benämningen "chokladbollar" publicerades under rubriken "Läxgodis" (Exp, 3 mars 1968), alltså nästan två decennier efter att de introducerats i DN som "negerbollar" (se del 1, rättningen längst ner). Receptet är helt i linje med det vi känner idag, så tidigast runt mitten av 60-talet kan det mycket väl ha varit vanligt att använda ordet "chokladbollar" med samma betydelse som idag.

Det finns ett ensamt belägg på att just "chokladboll" kan ha förknippats med smågodis något längre än "negerbollar". Den 6 juli 1970 skrev DN:s Moskvakorrespondent Per Sjögren (1925-2004) hur han i Sovjet gärna åt "Kanfjeti mishka [...] en sorts chokladbollar". Namnet betyder ungefär "björngodis" och finns fakitkst fortfarande i Ryssland (se bild nedan). Rysksovjetisk choklad har jag personlig erfarenhet av från min uppväxt och det var en lite torr och kakaofattig historia. En svensk bloggare har liknat det vid "smulig kola", vilket är en väldigt bra beskrivning. För en modern läsare kan Sjögrens jämförelse verka underlig, men för den äldre generation som åt 30-talets smågodis skulle det inte varit helt ologiskt. Den ryska varianten var inte fylld med "kladd" eller "härlig kräm" (fast möjligtvis "fusk"), men strukturen var densamma: en mer eller mindre fast kärna omgiven av choklad. Fast det är nog värt att understryka att det ryska björngodiset var (och är) fyrkantigt, en form som för ryssar tydligen är den mest självklara för godis.

Konfety mishka (Конфеты Мишка), en sovjetklassiker som kallats "chokladboll"; foto från www.russiantable.com

I del 1 av "Chokladbollens historia" beskrev jag ett utbrott av salmonella som drabbade Sverige i december 1970. Det orsakades av ett smittat parti kakao och chokladbollar var den huvudsakliga smittspridaren eftersom kakaon inte hettades upp under tillverkningen. Skumbollar var däremot ofarliga på grund av den industriella tillverkningen. I rapporteringen om smittan beskrevs chokladbollar och skumbollar ungefär samma termer som idag. "Negerboll" tycks ha varit något vanligare, men "chokladboll" användes parallellt i samtliga tidningar:
  • "chokladbollar eller 'negerbollar'" (AB, 10 december 1970)
  • "negerbollar och chokladbollar" (DN, 11 december 1970)
  • "neger- och chokladbollar" (AB, 12 december 1970)
  • "s k chokladbollar — också kallade negerbollar" (DN, 22 december 1970)
  • "NEGERBOLL, som också kallas chokladboll" (Exp, 23 december 1970)
Expressen publicerade t.o.m. en förtydligande bild till nutida språk- och mathistorienördars stora fördel.

Expressen (23 december 1970) illustrerar och namnger de olika bollvarianterna i samband med salmonellautbrottet.
Runt 1970 verkar det alltså ha funnits en rätt stor enighet om vad "chokladboll" betydde, och det fortsatte att förekomma recept med det namnet (AB, 4 augusti 1973). Ordet förekommer också i artikeltexter, till exempel i ett reportage om två synskadade pojkar som fått gå i normala skolklasser istället för "specialskolornas skyddade värld" (AB, 23 december 1979). Hemma hos en av pojkarna, Mattias, beskriver reportern hur han "bjuder stolt av dem". Det finns också belägg för att äldre talare tycks ha använt "chokladboll" snarare än "negerboll": i en matspalt (AB, 3 oktober 1984) beskrev en kvinna med förnamnet Elsa att hon inför ett besök hos barnbarnen råkade få grovsalt från laxgravningen på sin chokladbollar. Elsa förklarade att de bollarna "rullade vidare ner i soppåsen!"

Samtidigt tycks tillverkare av skumbollar fortsatt att använda "chokladboll" för sina produkter (utan kokos). Bruket hade ju funnits från sent 30-tal, men det kanske fick ett uppsving till följd av salmonellautbrottet 1970. Det rapporterades redan innan jul det året att försäljningen av skumbollar fått sig en rejäl törn trots att det var den kylda chokladbollen som varit den egentliga smitthärden (Exp, 23 december 1970). Kanske försökte man sig på en diskret distansering?


Skumbollens årtionde


Användningen av "chokladboll" för att beskriva skumbollar tycks ha varit särskilt vanlig under 1980-talet. Ordet förekom i flera annonser från matbutiker (SvD, 9 september 1982; DN, 26 April 1983; DN, 22 mars 1984) och även i annonser från företag som sålde skumbollar till ungdomar för vidareförsäljning (DN, 30 april 1984). Kalmarbaserade företaget Nordchoklad utlyste en tävling våren 1987 för att ge ett lämpligt namn åt sina "kokos- och chokladbollar". Tyvärr var kampanjen illustrerad med en präst som höll chokladbollar vid en dopfunt, något som upprörde den konservativa småländska kyrkligheten till den grad att tävlingen fick avbrytas (DN, 3 maj 1987). Tävlingen genomfördes uppenbarligen ändå (troligen utan kristen symbolik) för på hösten meddelade Nordchoklad att vinnarnamnet var "TOPPY". Det är ju inte ett namn som direkt gått till evigheten men annonsen innehåller en väldigt klargörande illustration om någon skulle tvivla på vad Nordchoklad avsåg.

Nordchoklad presenterar vinnarförslaget på två av sina produkter (AB, 12 september 1987).

Termen som används i annonsen var som ni kanske märker "chokladbulle". Det alternativet verkar inte ha varit särskilt vanligt (det finns en hel del sökträffar på "chokladbulle" som handlar degbaserade bullar) men ordet har förekommit sporadiskt som alternativ till "chokladboll". Under salmonellapaniken 1970 användes t.ex. "chokladbulle" i Aftonbladet (11 december), om något tvetydigt. Det finns också exempel på användning av "negerbulle" (se del 1, "Sverige skärper sig") Min egen teori om det här att sammansättningar på "-bulle" istället för "-boll" kan ha varit något regionalt, och mer specifikt att det hör hemma i södra Sverige. Långt senare, i en insändare från "Bekymrad skåning" i Aftonbladet (27 juli 1999), räknades faktiskt "negerbulle" upp som exempel på skällsord riktat mot skribentens egna, "lätt färgade", skånsktalande barn. Nordchoklad var ju för övrigt baserat i Kalmar. Utifrån min egen språkerfarenhet (stockholmare) så har jag nog aldrig hört någon kalla en chokladboll för "chokladbulle" (eller "negerbulle" för den delen) och jag gissar på att det inte tillhör det nationella standardspråket.

"Chokladboll" förekom även senare under 1980-talet i annonser för kaféer (DN 18 september 1986). Eftersom det rörde sig om ett kafé så säger min intuition att det var en chokladboll, inte en skumboll. Två kronor kostade den i alla fall under en kampanj, ett riktigt habilt erbjudande i relation till det ordinarie priset 4:50!


Det logiska alternativet tar över


Läget på 90-talet verkar alltså ha varit nästan detsamma som på 1970; två ord för samma sak som var ungefär likvärdiga i tidningsspråk. Ett avsnitt av Sommarhajk som sändes 1996 handlade om ett "kalas på chokladbollar". Så beskrevs det i tevetablån i Expressen 11 augusti 1996 i alla fall. Tablån i Aftonbladet samma datum innehöll däremot en nästan ordagrant identisk beskrivning, men där valde man att skriva "kalas på negerbollar". Ett väldigt tydligt exempel på hur utbytbara orden var ännu i mitten av 90-talet.

Ett annat tydligt exempel på parallella benämningar publicerades i Aftonbladet 1991. Sportjournalisten Bo Larsson fick äran att betygsätta dammsugare, mazariner och annat fikagott. Tidningen själv satte rubriken "Choklad-, neger-, kokos- eller havreboll" om chokladbollar, men bakverket fick bara ett ynka Aftonbladet-plus av Larsson och det här omdömet:
– Jag tror den heter negerboll. Sånt här tycker jag inte om. Det är själva konsistensen, smakar som man käkar sågspån med choklad i. Sånt som ungarna gör hemma. (AB 11 oktober 1991)

Jag kommer inte redovisa någon detaljerad historik för ordet "chokladboll" från mitten av 1990-talet till juli 2003 då en DO-anmälan av Sjöbo Bröd & Konditori effektivt satte stopp för allt okontroversiellt bruk av "negerboll" i dagspressen. Det är helt uppenbart att det redan då var en av de två vanligaste termerna för chokladbollar och så var det redan 1970, om inte tidigare. Jag tvivlar inte ett ögonblick på att "negerboll" faktiskt var det ord som låg närmast till hands för väldigt många, kanske till och med en majoritet, men samma personer var fullt medvetna om vilka alternativ som stod till buds.

Nästa del i den här serien kommer handla om ordet "kokosboll", så räkna med en hel del 80-talsnostalgi, och en del överraskande fakta om svenska folkets kärlek till skumbollen.

Friday, August 14, 2015

Chokladbollens historia, del 1: "negerboll"

Det saknas definitivt inte debatt om ordet "negerboll". Idag är det rätt svårt använda termen i offentliga sammanhang utan att någon protesterar. Eller åtminstone skruvar på sig lite besvärat. Eller rentav utbrister i spontana glädjeyttringar över att den antirasistiska PK-maffian utmanas! "Chokladboll" är i praktiken den neutrala vardagstermen för den kylda bakelsen med bas av smör och havregryn, smaksatt med kakao och till slut rullad i pärlsocker eller kokosflingor. "Havreboll" och "kokosboll" (eller "cocosboll") har använts som alternativa benämningar, men är idag främst beteckningar för andra godsaker.

Jag själv säger, skriver och tänker "chokladboll". Det är till att börja med befängt att benämnda något, allra minst ett bakverk, med ett ord som bygger på laddade skällsord. Det är ju som att ha maträtter med namn som "kukpaj" eller "luderkaka". Samtidigt är det också långt värre än de tillspetsade exemplen. "Neger" är ju ett rasepitet med historik som bottnar i vit rasism, brutal europeisk kolonialism och aktivt motstånd mot grundläggande mänskliga rättigheter för svarta.

Så länge som jag minns har "chokladboll" varit det mest funktionella ordet. Men jag minns också tydligt att "negerboll" var ett acceptabelt alternativ upp i tonåren (jag är född 1980). Det var ju också lite busigt förbjudet för många. "Neeegerboll" sas det gärna. För, oj, så skojigt det lät! I alla fall när man var omogen och okunnig. Jag minns helt ärligt talat inte om jag sa det bara sådär själv, men jag tror inte det. Däremot har t.o.m. en vit, aningslös, medelklass svenskunge som jag själv ett klart minne av att "chokladboll" rent logiskt var vettigare. För vad i helsefyr har svarta människor med bakverk att göra? Så där har ni min rätt okontroversiella personliga ståndpunkt i Den Stora Chokladbollsfrågan.

Det här ska inte handla om mina egna åsikter. Det är främst inlägg för att försöka öka kunskapen om bakverkets historik och en översikt över hur de olika namnen på det använts. Jag har läst spridda skurar om hur de olika orden använts här och var, men inget alltför ingående. Jag vet att det råder stor enighet bland språkhistoriker och äldre svenskar att begreppet dök upp någon gång på 1940-talet, men utan några skriftliga belägg. Peter "Hexmaster" Olausson har på sin blogg Faktoider skrivit om dess "så har det alltid hetat"-status och har även fått flera bra uppslag i kommentarfältet. En kommentar från maj i år var den som intresserade mig mest, för den tipsade mig om att Kungliga Biblioteket (KB) har digitaliserat sina dagstidningar och gjort en allmän söktjänst tillgänglig. Äntligen!

Jag bestämde mig därför för att göra sökningar på de fyra huvudsakliga ord som figurerat kring chokladbollen och se i vilka sammanhang de använts. Det här är den första delen av fyra där jag går igenom historiken för orden "negerboll", "chokladboll", "havreboll" och "kokosboll" i tur och ordning. Jag kommer även ta med redogörelser för varianterna som bildats med "-bulle" istället för "-boll", och även stavningsvarianter som "cocosboll". I en femte och sista del kommer jag runda av med lite sammanfattningar och enkel sökstatisk samt en genomgång av debatten och hur synen på orden har förändrats. I sista delen kommer jag också bjuda på lite egna slutsatser och andra exempel på kopplingen mellan rasism och godsaker, t.ex. Cloettas totalt bortglömda användning av blackface i lanseringen av Plopp Lakrits och den numera ökända lakritskolan "Nigger" (webbsök på egen risk).

 

Källor


Jag kommer att utgå från tidningstexter i urval baserat på sökträffar i KB:s digitaliserade tidningssamlingar. För närvarande är följande tidningar sökbara från när de grundades.
  • Aftonbladet (AB)
  • Dagens Industri (DI)
  • Dagens Nyheter (DN, tyvärr inget material 1993-2013)
  • Expressen (Exp)
  • Svenska Dagbladet (SvD)
När jag beskriver de faktiska bakverken i egna ord, utan citat, kommer jag använda följande termer:
  • chokladboll, det margarin- eller smörbaserade bakverket som många gör hemma eller köper på kafé
  • havreboll, den mjukare, okylda varianten av chokladbollar med lägre kakaohalt som oftast funnits i kiosker och godisbutiker
  • skumboll, det skumfyllda, chokladdoppade, industriellt tillverkade bakverket som går att köpa i vanliga matbutiker, inklusive klassiska märken som Cloettas Mums-Mums

 

Tillvägagångssätt


Den här texten kommer inte att vara censurerad. Även om det här handlar om en del ord som på många sätt är förkastliga så kommer jag skriva ut dem ordagrant. Främsta anledningen är tydlighet och sökbarhet, men också för att även historiska redovisningar av nedvärderande ord förtjänar att behandlas utan omskrivningar, som t.ex. "n-boll" eller "n*g*r".

Min metod är inte superkonsekvent och definitivt inte vetenskapligt stringent. Jag har valt ut det jag betraktat som representativa användningar men försökt gå på känsla för att inte göra det till en knastertorr, superlång studentuppsats. Fokus har främst varit på tidigaste förekomsten av specifika betydelser och sammanhang, inte en genomgång av samtliga träffar. Jag har också gett företräde för texter där sammanhanget är meningsfullt för mig som modern läsare, och de tolkningarna har jag också skrivit ut. Det här handlar också om ordets användning i neutral bemärkelse, alltså som beskrivning av faktiska godsaker. Användning av termen "negerboll" där ordet och dess betydelse i sig diskuteras kommer tas upp i sista delen. Frågan om hur representativa de fyra stora dagstidningarna faktiskt är för svenska som helhet är däremot superkomplicerad. Jag kommer försöka tackla det problemet en smula i den femte och sista delen.

Hänvisning till tidningskällorna kommer vara väldigt grundläggande: parenteser med förkortat tidningsnamn och datum. Den som vill verifiera kan själv nyttja KB:s söktjänst.

 

Det bortglömda godiset


Den första förekomsten av ordet "negerboll" är betydligt tidigare än någon i dagens debatt uppskattat, och det har en betydelse som verkar helt bortglömd idag. Det är faktiskt så höljt i glömskans dimma att det inte går att fastställa exakt hur den såg ut. Den förekommer i säljannons i Svenska Dagbladet under rubriken "Småbröd utan kort" 26 januari 1918:

Negerbollar, med choklad och mandel, c:a 90 st., pr kg., i kartonger om c:a 1 kg. kr. 16:- pr. kg., fraktfritt mot postförskott.

Första förekomsten av "negerboll" i en svensk text, SvD 26 januari 1918

Stockholmsfirman Elbert & C:o publicerade liknande annonser i SvD samma år, 3 mars och 7 augusti. Andra typer av bakverk nämndes och "negerbollarna" blev senare något mindre (ca 200 st per kg). Begreppet "negerboll" måste ha alltså ha tillräckligt vanlig, åtminstone i Stockholm, under sent 1910-tal för att det skulle tas med i annonser upprepade gånger tillsammans med andra typer av godsaker. Även varianten "negerbullar" användes i en liknande annons i DN 3 oktober 1918, men från en annan, anonym säljare. Ordet och begreppet verkar ha varit rätt etablerat vid det här laget. Det hade också en sorts föregångare i godsaken "negerkyss". Den termen finns belagd åtta år tidigare i en artikel om Chokladfarbiks-Aktiebolaget Motala (AB, 15 juni 1910). Vi vet inte hur en "negerboll" såg ut 1918 och exakt vad den bestod av, men det är helt klart att det inte rör sig om dagens chokladboll. Utan kontinuerlig kylning skulle den typen av bakverk bli äcklig gegg och till slut härskna, och en väl utbyggd infrastruktur för obrutna kyltransporter fanns helt enkelt inte 1918.

Ordet dyker upp igen i SvD 5 maj 1925 i en annons för en platssökande laborant, någon som jobbar i laboratorium eller med experimentellt arbete. Personen i fråga var specialist på "Krämfyllning, Dessertpraliner, Konfekt, Marmelad". Den som ville svara på annonsen skulle adressera det till Gumælius Annonsbyrå under rubriken "Negerbollar". I mitten av 1920-talet måste ordet alltså ha blivit tillräckligt etablerat för att det kunde användas på ett rätt abstrakt sätt. I en annan platsannons, 15 år senare (DN, 25 september 1940), sökte en "nykter och skötsam bagerikonditor" arbete och beskrev sig som "kunnig i grova limpor, Nynäs[limpor], andra matbröd, kaffebröd, danska wienerbröd, fint småbröd, bakelser, tårtor, efterrätter, Negerbollar, m.m." Vid det här laget tycks det också varit del av en konditors förväntade standardkunskaper. Men vad var det egentligen för godsak?

"Negerbollar" nämns kring den här tiden i kort historia riktad till barn och ungdomar (SvD, 10 november 1929) och en liten dikt (SvD, 20 december 1936). I den korta historien beskrivs de som något som köps i påse, antingen "femöres och tioöres". De var gjorda "av choklad" och hade "härlig kräm ini". I den senare dikten nämns de i samma kategori som "tio sorters konfekt" och marsipangrisar. Alltså någon form av smågodis eller liknande, och något som skulle vara omedelbart begripligt för de barn som läste texterna. Vi har bara antydningar om vad den bestod av, men det kan fortfarande ha varit något som liknade det som annonserades ut redan 1918.

Den första utförliga beskrivningen publicerades i på 1940-talet i ett recept på "Barnens negerbollar" bland olika former av julgodis (SvD, 14 december 1943). Här har vi det svart på vitt, en instruktion som går att återskapa. Det är uppenbarligen inte en modern chokladboll även om idén att rulla den i socker etablerats. Troligen är det receptet något som var rätt olikt smågodiset. Industriell tillverkning av konfekt och liknande var vid det här laget fullt etablerad och det som gjordes hemma måste ha blivit väldigt olikt det som tillverkades i en fabrik, särskilt i knappa ransoneringstider. Det är mycket möjligt att det här receptet var ett undantag, ett surrogat för det ordinarie smågodiset som kanske inte gick att uppbringa under pågående världskrig, även för den som bodde i "ett land, mitt i stormens bleka öga".

Första publicerade receptet på en "negerboll", SvD 14 december 1943

Efter freden verkar ordningen ha återställts. Fast utan vidare reflektion över vad kriget faktiskt handlat om. Den lika ovanliga som hårresande varianten "niggerboll" förekommer i ett kåseri av Lennart "Red Top" Nyblom (1915-1994) i DN, 5 januari 1949. Här beskrivs det som något som köptes som biogodis till söndagsmatinéer.  Nyblom beskrev den också som "tidens hårdvaluta" för barn, en stark antydan att det inte var något som förvarades hemma i kylskåpet. I "Anden i flasken", en kort historia i "Barnens nyheter" i DN 5 juli 1953, beskriver en pojke sin önskan till en ande om att få "en flygmaskin, en katt, ett halvt kilo negerbollar och en halv kokosnöt". Beskrivningen är inte entydig, men det osannolikt att ett ogräddat margarinbaserat bakverk skulle mätas i halvkilon på det sättet, framförallt för att det inte skulle gå att stapla eller packa i påsar. Det finns alltså rätt starka belägg för att "negerboll" långt in på 1950-talet var en form av smågodis och inte en färskvara som beställdes på kaféer.

 

En godsaks födelse


Enligt ett diskussionsinlägg på Hexmasters blogg publicerades det första receptet på en modern chokladboll i Bonniers Kokbok från 1961, men kallades där "havreboll". Det här stämmer väl överens med utvecklingen i dagstidningsspråket. Vi vet däremot med säkerhet att den moderna chokladbollen hade börjat bli vanlig sig i Sverige någon gång under mitten av 1950-talet. I Aftonbladet den 15:e april 1956 publicerades ett något kortfattat, men fullt igenkännbart, recept som skickats in av 10-åriga Monika i Norrtälje. Här, om inte tidigare, kan vi med säkerhet placera år noll för den moderna chokladbollen!

Det första kända receptet på den moderna chokladbollen (under annat namn)
Från mitten av 1950-talet verkar ordet varit starkt etablerat med samma betydelse som dagens "chokladboll" och förekommer i både recept och är omnämnt i artiklar. "Negerbollar" förekommer som signatur i en insändardebatt om hur ofta det är lämpligt att ge barn godis (Exp, 1 augusti 1956). Insändaren är troligen det sista möjliga belägget för att det var smågodis, även om det kan lika gärna vara en chokladboll. Efter detta verkar definitionen stabiliserat sig för gott.

Ordet återfinns i den nuvarande betydelsen i julgodisrecept under rubriken "Junior i köket" som riktar sig till unga läsare (DN, 14 december 1960). DN:s recept verkar också vara första gången som kaffe ingår i chokladbollssmeten. I SvD (6 maj 1962) intervjuas Inga-Lill på en nybyggd "barnstuga" i Huddinge där hon berättar om dagens lunch efter att hon bjudit "kamraterna på hemmagjorda negerbollar. Expressen (30 november 1964) citerar Vecko-Revyn om hur "Tjabbe", dåvarande kronprinsen Carl Gustav Bernadotte, köper "negerbollar" ett par gånger i veckan i en lokal "gottkiosk". Under signaturen "Farbror Gösta" gav Gösta Knutsson (Pelle Svanslös skapare) en av sina läsare ett recept på "negerbullar" samt en putslustig utvikning att han var så usel på matlagning att han inte vågade sig på ens det enkla receptet. Det finns många andra exempel från 1950-talet och framåt och sammanhanget är, rätt självklart, beskrivningar av vardagsliv, barn och barnfamiljer, och även en hel del kåserier. Ett riktigt bisarrt exempel finns i spalten "Han med örat" (Exp, 19 oktober 1960):
råkade lyssna på en liten gosse vid en kiosk igår:
– Får jag två Lumumbabakelelser . . . !

Han fick sina negerbollar (kokosgrejer).

 

Definitioner etableras


I december 1970 bröt en mindre salmonellaepidemi ut i Sverige. (AB 10 december 1970; AB 12 december 1970; DN 11 december 1970; DN 22 december 1970; Exp 23 december 1970). Smittkällan visade sig vara ett parti kakao från England som sålts över hela landet. Kakaon hade använts för tillverkning av både skumbollar och chokladbollar, industriellt och i hemmet. Skumbollarna visade sig tydligen vara ofarliga eftersom kakaon värmts upp under tillverkningen, men de handgjorda chokladbollarna var tydligen en riktig pesthärd. Ingen tycks ha dött, men spädbarn som smittades av föräldrar svävade i livsfara och fick intensivvård. Det glädjande med det här för moderna läsare är att begreppen "negerboll/chokladboll" och "kokosboll" användes konsekvent i samma texter, och faktiskt med samma grundläggande betydelse som idag. Expressen var t.o.m. snälla nog att publicerade en förklarande bild:

Expressen (23 december 1970) reder ut bollbegreppen efter salmonellautbrottet.

 

Sverige skärper sig


"Negerboll" levde vidare i det neutrala tidningsspråket i recept (Exp 4 mars 1976), artiklar om insamlingar av nödhjälp till Tanzania (AB 30 mars 1985) och i tv-tablåer (sammanfattning av teveprogrammet Sommarhajk, AB 11 augusti 1996). Varianten "negerbulle" fortsatte också att dyka upp sporadiskt, bl.a. i en artikel om kungaparets besök i Hultsfred (Exp, 13 oktober 1978) och i en tevekrönika (AB, 25 oktober 1984). Ordet blev däremot mindre och mindre vanligt från ca 1980 och framåt. Den sista gången som ordet "negerboll" användes som beskrivning av chokladbollar, utan brasklappar eller antydningar om någon kontrovers, tycks ha varit i Expressen 15 maj 2003. Sammanhanget är en rätt uppsluppet skriven intervju med två moderna kompositörer på ett kafé som serverade chokladbollar. Den avslutas med att journalisten konstaterar: "Jag äter upp en trasig negerboll och går på konsert"; formuleringen verkar ha varit ett helt eget val.

Den språkhistoriskt avgörande intervjun publicerades bara några månader innan DO-anmälan av Sjöbo Bröd & Konditori i juli 2003. Efter att anmälan rapporterades i media exploderade frågan på den nationella debattarenan, och diskussionen fortgår i viss mån än i idag, även om försvararna av ordet i praktiken har förlorat striden. Efter sommaren 2003 tvärdog ordets användbarhet som neutral benämning på ett bakverk. Det visar heller inga tecken på att göra någon comeback utan kommer med all säkerhet att helt dö ut inom några decennier på samma sätt som "negerkyss" (mintkyss).

Ordfajten som utbröt 2003 hade däremot en bakgrund. Kritik hade börjat yttras redan under tidigt 1970-tal och kulminerade först 30 år senare. En detaljerad redogörelse av den offentliga debatt i rikstidningarna som föregick Sjöbo-skandalen kommer i femte och sista delen av den här serien. Nästa del kommer att vara betydligt mindre brännbar. Den kommer nämligen handla om ordet som de flesta svensktalande idag tycks vara mest bekväma med: "chokladboll".


Komplettering, 6 september 2015:

Efter lite noggrannare sökningar i KB:s tidningsarkiv hittade jag ett ännu tidigare recept på chokladbollar under namnet "negerboll". Det publicerades i DN 21 maj 1950 och var inskickat av 12-åriga Margareta från Örebro. Så här lyder receptet:
1 hg smör, 3 dcl [sic] havregryn, 1 matsked starkt kaffe, 2 matskedar kakao, 1 matsked vaniljsocker, 1 kkp socker. Rör smör och socker pösigt, arbeta in de övriga ingredienser och rulla sedan runda, jämna bollar. Doppa dem i finhackad mandel och pärlsocker och sätt dem på kallt ställe att stelna. De ska i n t e gräddas.
 År noll får alltså helt enkelt revideras en smula.