Chokladbollens historia i svensk dagspress, del 5: debatten kring gammalt och nytt

Lite senkommet och inte i rätt ordning är det här fel fem i en serie av fem blogginlägg som handlar om historiken för den moderna chokladbollen, dess nära släkting havrebollen och kusinen kokosbollen (den med äggviteskum i). I de fyra föregående inläggen i serien har jag gjort en övergripande beskrivnng användningen av orden "negerboll" och "chokladboll". Tanken är att jag ska skaka fram texter för både "kokosboll" och "havreboll", förhoppningsvis snabbare än det här inlägget kom till.

Det bygger på sökningar som jag gjorde 2014 i följande dagstidningar: 

• Aftonbladet (AB)
• Dagens Industri (DI)
• Dagens Nyheter (DN, tyvärr inget material 1993-2013 när jag gjorde researchen)
• Expressen (Exp)
• Svenska Dagbladet (SvD)

Det har varit möjligt tack vare Kungliga Bibliotekets (KB) digitalisering av sina tidningssamlingar. En ovärderlig resurs för den som vill undersöka svenska språkets historik under drygt ett sekel.

De tidigare delarna har handlat om användningen av de olika orden i neutral bemärkelse, som beskrivning av godis och bakverk. I den här delen kommer jag ägna mig åt en översikt av debatten kring användningen av "negerboll" och försöka dra lite egna slutsatser om förändringar i ordens betydelse.

Kontrovers om ordets lämplighet har bevisligen jäst sedan tidigt 1970-tal även om det tog ett tag för att det blev allmänt accepterad att "negerboll" bottnade i exotiserande och problematiska föreställningar om hudfärg. Det märks och att hänvisningar till bakverket i sig hade under 1980-talet börjat garderas (alternativt kryddas) med uppenbara antydningar om att ordet inte var helt okontroversiellt. Ordet fortsatte att användas i de fyra stora Stockholmstidningarna efter DO-anmälan 2003, men bara tillsammans med hänvisningar till just debatt och kontrovers, även bland de som försvarade ordets fortsatta användning.

Den riktigt stora debatten om vad chokladbollar ska kallas brakade loss efter en DO-anmälan mot DO-anmälan av Sjöbo Bröd & Konditori i juli 2003. Efter det tycks också den tidigare neutrala användningen av "negerboll" helt ha försvunnit från de fyra stora svenska tidningarna. Ordet fortsatte användas efter det, men alltid med en tydlig hänvisning till ordets laddning, eller som en direkt referens till språkdebatten i sig. Men diskussionen var vid det laget inte något nytt. Ska man vara strikt så började den över 30 år tidigare.

Det första belägget för att begreppet "negerboll" var olämpligt kom i form av en insändare i Aftonbladet 4 december 1971 signerad av Sonja Bergström:

"Negerbollar" idiotiskt namn

Nej till "Negerbollar"! Vem är det som hittat på ett sånt idiotiskt namn som "Negerbollar"?

Jag jobbar på ett daghem och skulle en dag baka "Negerbollar". Då kom en flicka, med färgade föräldrar, och grät och frågade: – Varför heter det "Negerbollar"?

Varför? Jo, för att någon idiotisk människa har i oförståeligt oförstånd döpt dem till det. Hädanefter bakar vi bara CHOKLADBOLLAR på "dagis"!

Rätt bra sammanfattning av problematiken. Och det här var alltså snart 44 år sen. Kanske var Sonja Bergström en fritänkande pionjär och helt ensam om den här uppfattningen, men jag väljer att tvivla på det. Rapporteringen kring salmonellaepidemin i december visar rätt tydligt att "chokladboll" var ett vanligt alternativ. Kanske inte bara av den simpla anledningen att bakverket inte är gjord på, eller smaksatt med, svarta människor. Ingen stordebatt verkar ha utbrutit med anledning av Bergströms insändare.

Någon gång runt sent 70-tal började började det däremot gnisslas. I DN 8 september 1978 noterades i kolumnen "Just nu" att en "pappa till svarta barn" ringt in klagomålet "Det heter inte negerboll, det heter chokladboll!" Enligt kolumnen så var han "trött på all smygande rasism som ingår i vårt vardagliga språk". Inga kommentarer ges, men visst känns klagomålet ganska aktuellt?

Dagens Nyheter publicerade 23 december 1980 en intervju med invandrande afro-amerikanskan Prudence Berger. Hon beskriver insiktsfullt om hur det "finns massor av svenskar som inte ser ut som svenskar" hur svensk press misslyckas med att beskriva "invandrare som vanliga svenskar med samma problem som svenskar" och kritiserar "fördomsfull språkbruk". Där ingår just "negerbollar" som det tydligaste exemplet. Allt det här känns högst aktuellt och något som idag anses självklart att åtminstone diskutera. Hur det togs emot i början av 80-talet vet jag inte, men med tanke på att den här typen av kritik än idag kan utmålas som offerkoftegnäll så anar jag att det var en och annan som fnös åt det.

Kritiken mot "negerboll" fortsätter att sippra in under tidigt 80-tal. I DN 1 november 1981 beskrivs de negativa betydelserna av själva begreppet "svart" och "mörk" (i motsats till "vit" och "ljus") i en översatt artikel av Sherman Adams (1937-1985). Adams var afroamerikan som deserterade från amerikansk militärtjänst under Vietnamkriget och bosatte sig i Sverige. I en minnestext från 2009 beskrivs han som en "stor, väldig, svart och sann revolutionär". Självklart hade han koll på svenskt språkbruk och frågade retoriskt: "Är vita av naturen rasister mot allt som är svart, från negerbollar till negerkyssar?" Kanske omfamnade han själv de orden (han var den som kallade Jerome Holland "house nigger" vid en demonstration i Sverige 1970) men neutralt är det definitivt inte. Inte i en text som illustrerades med foton på klotter i Stockholm där det står "ARABSVIN" och "SKINS KILL NIGGERS".

1983 introducerade Cloetta godisklassikern Plopp i ny tappning, med lakritsfyllning. I kampanjen ingick den här affischen:

Annons för lanseringen av Cloettas nya Plopp Lakrits i Expressen 2 mars 1983

Huga! Det här var nog bland de mer chockerande överraskningarna jag fick när jag gjorde grundarbetet för den här bloggserien. Bilden hör till en insändare från Annika Nordin som med kraftfullt och stilsäkert språk fördömde Cloettas tilltag. Så här inleds hennes protest:

Av någon anledning hör tydligen sötsaker och negrer ihop. Det har i svensk godistradition under många år till exempel funnits både negerkyssar och negerbollar.

Nu verkar det som om Cloetta är ute efter att lansera ett nytillskott i denna godistradition. En helmörk sötsak bestående av svart lakrits med chokladöverdrag. (Aftonbladet 12 mars 1983)

En åthutning som är svår att bräda! Nordin gjorde en bra sammanfattning av själva begreppet blackface (för övrigt första förekomsten av ordet i svensk dagspress) och delade ut svidande och saklig kritik. Hon uppmanade Cloetta att "göra det enda rätta" och ta bort den rasistiskt belastade reklamen. Jag har ingen aning om hur det gick med den saken, men troligen hände inte så mycket. Cloettas fadäs har i alla fall inte dykt upp i debatten om Fazers "lakritsneger" (de två företagen gick ihop 2000-2008). Cloetta bör nog skatta sig lyckligt att tilltaget från 1983 föll i glömska rätt snabbt, särskilt med tanke på hur det stormat i debatter om Nogger Black, Kinapuffar och andra mer eller mindre exotiska godsaker de senaste åren.

Debatten fortsatte på insändarplats i slutet av 80-talet, men den här gången var det barnens tur. I Expressens "Brev till Barnombudsmannen" utbytte "En icke rasistisk 10-åring" (Expressen 16 oktober 1988) och "Godisfantasten" (Expressen 11 november 1988) åsikter. I det första inlägget fördömdes ordet som "fel och rasistiskt" och alternativen "brunbollar, kokosbollar eller havregrynsbollar" föreslogs. "Godisfantasten" kontrade med att ingen använde ordet för att "vara dum mot svarta människor" och att det var lättare att säga.

"Brev till Barnombudsmannen" blev arena för ytterligare kritik under 1990-talet. Signaturen "Mörkhyad" förklarade att hen blev "illamående varje gång han hör de två orden", det vill säga "negerboll" och "neger" (Expressen 28 juni 1993). Sarah Wendelius, som hade civilkurage nog att gå ut med namn, gick till storms mot rasism generellt, särskilt fientlighet mot flyktingar, och la även till sitt ogillande av just "negerboll" (Expressen 25 augusti 1995). Det klockrena argumentet "det är choklad bakelserna är gjorda av, inte negrer" underströk Wendelius minst sagt sansade ståndpunkt.

Liksom tidigare (och än idag) saknades däremot inte de som ryckte ut till försvar för ordet. Signaturen "Mångfärgat lingon" (Expressen 28 juni 1996) stämde in i kritiken av den uppenbara rasismen mot icke-vita. Samtidigt tyckte hen ändå att det var överdrivet att bli kallad för rasist enbart för bruket av "negerboll" eftersom "vi vita [...] inte [skulle] ta illa upp ifall det fanns några bollar som kallas vita bollar".

Det är rätt fascinerande att läsa de argument för fortsatt använding "negerboll" som framfördes av barn för drygt två decennier sedan. I Facebook-grupper som "Negerbollens dag" skulle man troligen kunna klippa in många av de här barnens insändare oredigerade och få rungande bifall från vuxna människor utan att de någonsin skulle ana att det de gillade var skrivet av 10-åringar.

"Negerboll" dyker upp på fler ställen under 80- och 90-talet, men ofta i sammanhang där skribenten tydligt signalerar att hen är medveten om att frågan är kontroversiell. I Expressen 22 oktober 1986 skrivs i ett kåseri om hur kungen (troligen som kronprins) en gång i tiden köpte "negerbollar" i en kiosk i Sigtuna, men det följs upp med att det "numera kallas chokladbollar" med det halvironiska tillägget att det tyder på att "vi numera lever i ett bättre samhälle". Den 17:e augusti 1986 kåserades i DN om moderata politikern Ulf Adelsohns uttalande om att "de stackars negrerna" i Sydafrika skulle bli utan jobb. Det var alltså i samband med debatt om Sverige skulle upprätta ekonomiska sanktioner mot apartheidregimen. I samma spalt kommenteras också hur "negerbollar blev chokladbollar, negerkyssar chokladkyssar etc".

Maria Hede skrev om ett allegoriskt möte mellan de olika stora svenska aktörerna i svensk i Aftonbladet (25 april 1988) under titeln "Det stora tidningskriget". Diverse svenska tidningar och tidskrifter framställs som personer med egna röster, åsikter och temperament. Sist i kåseriet får numera nedlagda veckotidningen Husmodern en verbal käftsmäll av Norrskensflamman (numera Flamman) för att ha tagit upp vinnaren i "vår senaste negerbollstävling":

Neger [sa Norrskensflamman]. Det heter chokladboll nu för tiden. Fascister är vad ni är, allihop.

Det var alltså lite skojigt att skämta med, men helt uppenbarligen fanns det medvetenhet om att det var mer neutralt att säga "chokladboll".

Så sent som i mitten av 90-talet påpekade Expressen (30 juni 1995) att det fanns en tid fanns en tid då "negerbollar hette negerbollar och saften kostade bara en krona", alltså ett minne av en svunnen tid.

Ekonomitidningen Dagens Industri gör sitt enda gästspel som källa i den här serien 17 december 1996. Det är inte för att jag valt bort dem; det är nog bara så att ekonomijournalistik och chokladbollar är två ämnen som inte möts särskilt ofta. Tyvärr är det gästspelet lite nedslående.

Finska godistillverkaren Fazer hotades i mitten av 90-talet av bojkott i Storbritannien för sin "lakritsneger". DI:s journalist Mosse Wallén återgav situationen, men kunde av någon anledning inte låta blir att peta in sina egna åsikter om hur "urgamla" benämningar officiellt levde kvar i Finland (Wallén är finlandssvensk) i motsats till Sverige där "utslätade 'chokladkyssar' samt 'choklad- och kokosbollar'" ersatt tidigare benämningar. Minst sagt förvånande ställningstagande från en journalist på DI. Men det är faktiskt inte helt oväntat med tanke på att finlandssvenskan haft en tendens att behålla uttryck som sedan försvunnit från standardspråket i Sverige. Jag har själv sett hur det framhålls som något av ett puristiskt ideal av bakåtsträvande språkpoliser i Sverige. (Ni vet, de där som tycker det är jättemysigt att frallor kan heta "semlor" och blir tårögda när de pratar om att svenskan inte längre har levande konjunktivformer.) Synd bara att vissa finlandssvenskar inte lyckades hålla isär språklig konservatism och politisk förstockning.

Det sista större rycket i debatten innan DO-anmälan i Sjöbo 2003 skedde faktiskt så sent som 2002, och det var intressant DO själv som stod för det. I en helsidesannons (SvD, 14 januari 2002) ställdes en tillspetsad retorisk fråga: "Vilket fikabröd skulle du bjuda dina färgade kollegor på?" Bilden ovanför föreställer såklart chokladbollar (med pärlsocker) och i undertexten påpekas att det kan "bli lite fel om du bjuder en blatte på negerbollar". Om konditoriet i Sjöbo kände till den här annonsen eller inte är svårt att avgöra. Att anmälan kom ett drygt år senare är däremot inte så konstigt. Den allmänna debatten och medvetenheten om ordet "negerboll" hade vid det här laget nått en kritisk punkt. Att fortsätta använda ett ökänt rasepitet för ett enkelt bakverk i offentliga sammanhang inte längre försvarbart i traditionella medier.