Min egen syn på ordet "negerboll" beskrev jag i första delen. I korthet så tycker jag att det är absurt att använda det ordet, särskilt när ett fullgott och mer logiskt alternativ finns. Det är bildat av ett ord som är uppenbart kränkande för svarta och det vet i princip alla. Att fortsätta hävda motsatsen är att envist förneka andras verklighetsuppfattning. Det finns inget mer att diskutera där egentligen.
Däremot vill jag gärna försöka klarlägga hur de olika orden har använts i svenskan genom att undersöka tidningsspråket. Jag gör det här i hög grad för att försöka skingra allsköns spekulation om vad chokladbollen "alltid hetat" och för att det är en bit språkhistoria som är intressant i sig själv. Men jag vill faktiskt även kasta ljus på en liten bit mathistoria som ingen tycks ha tagit sig tid att undersöka, troligen för att den varit alldeles för vardaglig och självklar.
Källor
Jag har utgått från ett eget urval av tidningstexter baserat på sökträffar i KB:s digitaliserade tidningssamlingar. För närvarande är följande tidningar sökbara från när de grundades.
- Aftonbladet (AB)
- Dagens Industri (DI)
- Dagens Nyheter (DN, tyvärr inget material 1993-2013)
- Expressen (Exp)
- Svenska Dagbladet (SvD)
När jag beskriver de faktiska bakverken med egna ord, utan citat, har jag använt följande termer:
- chokladboll, det margarin- eller smörbaserade bakverket som många gör hemma eller köper på kafé
- havreboll, den mjukare, okylda varianten av chokladbollar med lägre kakaohalt som oftast gått att köpa i kiosker och godisbutiker
- skumboll, det skumfyllda, chokladdoppade, industriellt tillverkade bakverket som går att köpa i vanliga matbutiker, inklusive klassiska märken som Cloettas Mums-Mums
Tillvägagångssätt
Den här texten kommer inte att vara censurerad. Även om den berör ord som på många sätt är förkastliga så kommer jag skriva ut dem ordagrant. Främsta anledningen är tydlighet och sökbarhet, men också för att även historiska redovisningar av nedvärderande ord förtjänar att behandlas utan omskrivningar, som t.ex. "n-boll" eller "n*g*r".
Min metod har inte varit superkonsekvent och definitivt inte vetenskapligt stringent. Jag har valt ut det jag betraktat som representativa användningar men försökt gå på känsla för att inte göra det till en knastertorr, superlång studentuppsats. Fokus har främst varit på tidigaste förekomsten av specifika betydelser och sammanhang, inte en genomgång av samtliga träffar. Jag har också gett företräde för texter där sammanhanget är meningsfullt för mig som modern läsare, och de tolkningarna har jag också skrivit ut. Det här handlar också om ordets användning i neutral bemärkelse, alltså som beskrivning av faktiska godsaker. Användning av termen "chokladboll" där ordet och dess betydelse i sig diskuteras kommer tas upp i sista delen. Hur representativa de fyra stora dagstidningarna faktiskt är för svenska som helhet är däremot superkomplicerad. Jag kommer försöka tackla det problemet en smula i den femte och sista delen.
Hänvisning till tidningskällorna kommer vara väldigt grundläggande: parenteser med förkortat tidningsnamn och datum. Den som vill verifiera kan själv nyttja KB:s söktjänst.
Bondmarknaden och snaskdebatten
Första gången ordet "chokladboll" användes i en svensk dagstidning var i Dagens Nyheter, 23 december 1928. Det nämns i ett längre reportage med titeln "Marknadsresan" som handlar om ett besök på en marknad i Vetlanda i oktober det året:
På långa stänger hänger nytt seltyg, doftande av nysmort läder; bönderna syna det och pröva spännena, gå över till karamellstånden och nypa i chokladbollarna för att känna efter att de äro fasta och gedigna och inte fulla med fusk.Det finns ett foto på karamellståndet med massor av olika godissorter, men fotot är av så låg kvalitet att det är omöjligt att urskilja några detaljer. Det finns inte heller någon egentlig beskrivning av "chokladbollarna", men texten innehåller faktiskt en hel del ledtrådar. En "chokladboll" var i slutet av 1920-talet kunde alltså vara något som såldes av godisförsäljare och även landsorten. De var helt klart fasta nog för att kunna nypas av kritiska bondfingrar. Kanske hade de också en mjukare fyllning som borde vara mer "härlig kräm" än "fusk" (jämför med beskrivning av "negerboll" från 1929 i del 1). Det var definitivt inte någon konditorivara, och det krävdes inga kylskåp. Den hörde hemma bland en äldre tids karameller och var knappast något överdrivet lyxigt eller piffigt. Troligen skulle vi känna igen den som smågodis. I del 1 drog jag slutsatsen att "negerboll" troligen var ett begrepp som uppstod någon gång redan i mitten av 1910-talet, troligen inspirerat av "negerkyss" (mintkyss). Det var från början en term för just en typ av godis och fortsatte att vara det åtminstone fram till tidigt 1950-tal. Det verkar därför väldigt rimligt att tolka "chokladboll" som en gångbar, om något ovanligare, synonym för samma godsak.
Att chokladbollar i början av 1900-talet var en sorts smågodis har mycket starkt stöd i det andra belägget som förekommer (AB, 6 oktober 1932). I en insändare med titeln "Ungar och karameller" kritiseras sötsakers inverkan på barn och skribenten ger exempel på trender i "gottätandets psykologi":
Ena terminen äter hela klassen, hela skolan, hela stan bara chokladbollar. Men så kommer det plötsligt en som bjuder på lakritsremmar och vips äter man bara lakritsremmar för att sedan i tur och ordning övergå till klubbor, dubbelkola, negerkyssar, slickepinnar, polkagrisklubbor eller biochoklad.En modern läsare känner igen de övriga exemplen som just smågodis. Det verkar alltså väldigt rimligt att anta att "chokladboll" inte var en bakelse. Det är också viktigt att understryka att ordets förekomst i en stor dagstidning med största säkerhet innebar att det var en ganska etablerad term. "Marknadsresan" var med bland DN:s jultexter och kan knappast ha använt ord som var obekanta för de flesta läsare. Det är också osannolikt att en insändare som debatterade barns godisvanor skulle använt alltför obskyra termer. Det finns alltså goda skäl att utgå från att begreppet "chokladboll" var hyfsat etablerat kanske redan runt mitten 1920-talet.
Ordet återkommer igen i slutet av 30-talet som del av ytterligare en insändardebatt om barns godisätande (SvD, 25 april 1938). Signaturen "Corinna" ger exempel på "slickepinnar, chokladbollar, kolor, m.m." som vanligt "snask" vid den tiden. Det här belägget är viktigt eftersom ordet "negerkyss" (sedermera mintkyss) är med i insändaren från 1932. Bruket av "chokladboll" var alltså inte något supertidigt exempel på PK-nervositet för ordet "neger", utan för att det helt enkelt var en fungerande synonym för det som även kallades "negerboll".
Det finns ett långt senare omnämnande av fyllda "chokladbollar" av matskribenten Pernilla Tunberger (1912-86). Hon skrev i slutet av 1960-talet att det under hennes barndom fanns "tjocka chokladbollar fyllda med kladd [som] betingade den hisnande summan av 5 öre för små och 10 för stora" (DN, 14 mars 1968). Beskrivningen är i princip identisk med de "negerbollar" som förekom i en novell för barn i SvD, 10 november 1929 som hade "härlig kräm ini" och som också fanns i 5- och 10-öresvarianter (för detaljer, se del 1). Tunberger var själv redan 17 år gammal 1929 och det är därför möjligt att både "chokladboll"/"negerboll" var välkända godistermer så tidigt som mitten av 20-talet.
Läget blir klarare, och lite "skummare"
Den första riktigt handfasta beskrivningen ordet "chokladboll" publicerades i Expressen 21 februari 1945 i en kolumn som beskriver "en känd skådespelare som är alldeles tokig i sådana där chokladbollar med pappbotten som småflickor brukar gå och bita i". De beskrivs som något som köps antingen i en "gottaffär", tillsammans med karamaller och kolor, eller i "mjölkmagasin" (en definition av "magasin" som användes 1942 var bl.a. "enklare försäljningslokal"). Det som beskrivs är högst troligen en chokladdoppad skumboll, möjligtvis av märket Mums-Mums. Under andra världskriget var bland annat bröd ransonerat och då tillverkades skumbollar med oätliga pappbottnar istället för tunna rån.
Ord kan ofta utveckla olika betydelser som kan leva parallellt, som ett slags semantiska stickspår. En alternativ betydelse av "chokladboll" redan på sent 30-tal verkar ha varit som benämning för skumbollar (utan kokos). I en platsannons i DN, 6 november 1937 söktes en försäljare av "grädd- och choklad-, cocosbollar m.m." och svaret skulle adresseras till "Fabrik, märkesvara 15 %". Just "gräddboll" och "kokosboll" är båda vedertagna synonymer för skumbollar och omnämnande av ett tredje ord tyder på att det hade samma betydelse.
Det finns fler belägg som tyder på att "chokladboll" användes bland annat för att beskriva skumbollar. Det förekommer fyra annonser 1937-1950 som alla använder ordet i den bemärkelsen:
- en platsannons för försäljare av "grädd- och choklad-, cocosbollar m.m." (DN, 6 november 1937), en säljannons för en "doppningsmaskin (chokladbollar)" (DN, 9 april 1949);
- en platsannons för en konfektyrhandlare som skulle sälja "bottnar till chokladbollar" med svar till "Gó-Rån", d.v.s. just den typen av tunna rån som användes till bl.a. Mums-Mums (DN, 24 oktober 1949);
- och en köpannons för "maskiner för tillverkning av skumartiklar (chokladbullar)" (DN, 1 juni 1950).
Men att döma av andra belägg för "chokladboll" så hade det tydligen mer än en betydelse, och kanske var skumbollsbetydelsen vanligare inom just konfektyrbranschen. Bakverk med äggviteskum har faktiskt funnits ett bra tag. I det svenska tidningsspråket dök de upp redan i DN, 7 maj 1925 i en platsannons för en försäljare av "dessertpraliner och skumartiklar". En möjlig tolkning är att "chokladboll" var en sorts skumboll i folkmun. Kanske var det också något som gick ihop med smågodis trots allt. Men det verkar väldigt osannolikt att så var fallet i karamellstånden på marknaden i Vetlanda 1928. Även om svenska bönder säkert kunde ätit skumbollar så skulle ingen försäljare låtit de komma undan med något nypande.
Under 1940-talet visade sig ytterligare en definition i tidningsspråket. I en annons för "Örnkakao" i DN, 7 och 28 april 1946 gav Cloetta exempel på hur det gick att göra "goda chokladbakverk, chokladmazariner eller chokladbollar" av deras kakao. Det måste ha inneburit någon form av lite mer avancerat bakverk. Stöd för den tolkningen finns i de tidigaste recepten på "negerbollar" från 1940-talet som också var helt olika dagens chokladbollar (se del 1). Det antagandet får även stöd i det första receptet på något med benämningen "chokladbollar". Recepten förekom i två annonser från Konsum under 1950-talet (DN, 10 december 1952; DN, 6 december 1957). De här bakverken har väldigt lite gemensamt med dagens chokladboll:
6 dl (3 hg) vetemjölDet här skulle arbetas ihop till en deg, rullas till stänger, skäras i bitar och formas till bollar. Bollarna skulle doppas i pärlsocker och sen gräddas i 10 minuter på 225 grader. Pärlsockret tyder på ett sorts kulinariskt släktskap med dagens chokladboll, men i övrigt är det väldigt olikt. Den som är bakkunnigare än jag får gärna berätta om det finns några liknande bakverk idag.
1 dl (80 g) potatismjöl
2 dl socker
3 msk kakao
1 msk vaniljsocker
3/4 dl (1/2 hg) sötmandel
1 1/2 tsk hjorthornssalt
2 hg Eve [ett margarinmärke]
6 msk grädde
pärlsocker
Det logiska alternativet etableras
Det första receptet på moderna chokladbollar under benämningen "chokladbollar" publicerades under rubriken "Läxgodis" (Exp, 3 mars 1968), alltså nästan två decennier efter att de introducerats i DN som "negerbollar" (se del 1, rättningen längst ner). Receptet är helt i linje med det vi känner idag, så tidigast runt mitten av 60-talet kan det mycket väl ha varit vanligt att använda ordet "chokladbollar" med samma betydelse som idag.
Det finns ett ensamt belägg på att just "chokladboll" kan ha förknippats med smågodis något längre än "negerbollar". Den 6 juli 1970 skrev DN:s Moskvakorrespondent Per Sjögren (1925-2004) hur han i Sovjet gärna åt "Kanfjeti mishka [...] en sorts chokladbollar". Namnet betyder ungefär "björngodis" och finns fakitkst fortfarande i Ryssland (se bild nedan). Rysksovjetisk choklad har jag personlig erfarenhet av från min uppväxt och det var en lite torr och kakaofattig historia. En svensk bloggare har liknat det vid "smulig kola", vilket är en väldigt bra beskrivning. För en modern läsare kan Sjögrens jämförelse verka underlig, men för den äldre generation som åt 30-talets smågodis skulle det inte varit helt ologiskt. Den ryska varianten var inte fylld med "kladd" eller "härlig kräm" (fast möjligtvis "fusk"), men strukturen var densamma: en mer eller mindre fast kärna omgiven av choklad. Fast det är nog värt att understryka att det ryska björngodiset var (och är) fyrkantigt, en form som för ryssar tydligen är den mest självklara för godis.
 |
| Konfety mishka (Конфеты Мишка), en sovjetklassiker som kallats "chokladboll"; foto från www.russiantable.com |
I del 1 av "Chokladbollens historia" beskrev jag ett utbrott av salmonella som drabbade Sverige i december 1970. Det orsakades av ett smittat parti kakao och chokladbollar var den huvudsakliga smittspridaren eftersom kakaon inte hettades upp under tillverkningen. Skumbollar var däremot ofarliga på grund av den industriella tillverkningen. I rapporteringen om smittan beskrevs chokladbollar och skumbollar ungefär samma termer som idag. "Negerboll" tycks ha varit något vanligare, men "chokladboll" användes parallellt i samtliga tidningar:
- "chokladbollar eller 'negerbollar'" (AB, 10 december 1970)
- "negerbollar och chokladbollar" (DN, 11 december 1970)
- "neger- och chokladbollar" (AB, 12 december 1970)
- "s k chokladbollar — också kallade negerbollar" (DN, 22 december 1970)
- "NEGERBOLL, som också kallas chokladboll" (Exp, 23 december 1970)
 |
| Expressen (23 december 1970) illustrerar och namnger de olika bollvarianterna i samband med salmonellautbrottet. |
Samtidigt tycks tillverkare av skumbollar fortsatt att använda "chokladboll" för sina produkter (utan kokos). Bruket hade ju funnits från sent 30-tal, men det kanske fick ett uppsving till följd av salmonellautbrottet 1970. Det rapporterades redan innan jul det året att försäljningen av skumbollar fått sig en rejäl törn trots att det var den kylda chokladbollen som varit den egentliga smitthärden (Exp, 23 december 1970). Kanske försökte man sig på en diskret distansering?
Skumbollens årtionde
Användningen av "chokladboll" för att beskriva skumbollar tycks ha varit särskilt vanlig under 1980-talet. Ordet förekom i flera annonser från matbutiker (SvD, 9 september 1982; DN, 26 April 1983; DN, 22 mars 1984) och även i annonser från företag som sålde skumbollar till ungdomar för vidareförsäljning (DN, 30 april 1984). Kalmarbaserade företaget Nordchoklad utlyste en tävling våren 1987 för att ge ett lämpligt namn åt sina "kokos- och chokladbollar". Tyvärr var kampanjen illustrerad med en präst som höll chokladbollar vid en dopfunt, något som upprörde den konservativa småländska kyrkligheten till den grad att tävlingen fick avbrytas (DN, 3 maj 1987). Tävlingen genomfördes uppenbarligen ändå (troligen utan kristen symbolik) för på hösten meddelade Nordchoklad att vinnarnamnet var "TOPPY". Det är ju inte ett namn som direkt gått till evigheten men annonsen innehåller en väldigt klargörande illustration om någon skulle tvivla på vad Nordchoklad avsåg.
 |
| Nordchoklad presenterar vinnarförslaget på två av sina produkter (AB, 12 september 1987). |
Termen som används i annonsen var som ni kanske märker "chokladbulle". Det alternativet verkar inte ha varit särskilt vanligt (det finns en hel del sökträffar på "chokladbulle" som handlar degbaserade bullar) men ordet har förekommit sporadiskt som alternativ till "chokladboll". Under salmonellapaniken 1970 användes t.ex. "chokladbulle" i Aftonbladet (11 december), om något tvetydigt. Det finns också exempel på användning av "negerbulle" (se del 1, "Sverige skärper sig") Min egen teori om det här att sammansättningar på "-bulle" istället för "-boll" kan ha varit något regionalt, och mer specifikt att det hör hemma i södra Sverige. Långt senare, i en insändare från "Bekymrad skåning" i Aftonbladet (27 juli 1999), räknades faktiskt "negerbulle" upp som exempel på skällsord riktat mot skribentens egna, "lätt färgade", skånsktalande barn. Nordchoklad var ju för övrigt baserat i Kalmar. Utifrån min egen språkerfarenhet (stockholmare) så har jag nog aldrig hört någon kalla en chokladboll för "chokladbulle" (eller "negerbulle" för den delen) och jag gissar på att det inte tillhör det nationella standardspråket.
"Chokladboll" förekom även senare under 1980-talet i annonser för kaféer (DN 18 september 1986). Eftersom det rörde sig om ett kafé så säger min intuition att det var en chokladboll, inte en skumboll. Två kronor kostade den i alla fall under en kampanj, ett riktigt habilt erbjudande i relation till det ordinarie priset 4:50!
Det logiska alternativet tar över
Läget på 90-talet verkar alltså ha varit nästan detsamma som på 1970; två ord för samma sak som var ungefär likvärdiga i tidningsspråk. Ett avsnitt av Sommarhajk som sändes 1996 handlade om ett "kalas på chokladbollar". Så beskrevs det i tevetablån i Expressen 11 augusti 1996 i alla fall. Tablån i Aftonbladet samma datum innehöll däremot en nästan ordagrant identisk beskrivning, men där valde man att skriva "kalas på negerbollar". Ett väldigt tydligt exempel på hur utbytbara orden var ännu i mitten av 90-talet.
Ett annat tydligt exempel på parallella benämningar publicerades i Aftonbladet 1991. Sportjournalisten Bo Larsson fick äran att betygsätta dammsugare, mazariner och annat fikagott. Tidningen själv satte rubriken "Choklad-, neger-, kokos- eller havreboll" om chokladbollar, men bakverket fick bara ett ynka Aftonbladet-plus av Larsson och det här omdömet:
– Jag tror den heter negerboll. Sånt här tycker jag inte om. Det är själva konsistensen, smakar som man käkar sågspån med choklad i. Sånt som ungarna gör hemma. (AB 11 oktober 1991)
Jag kommer inte redovisa någon detaljerad historik för ordet "chokladboll" från mitten av 1990-talet till juli 2003 då en DO-anmälan av Sjöbo Bröd & Konditori effektivt satte stopp för allt okontroversiellt bruk av "negerboll" i dagspressen. Det är helt uppenbart att det redan då var en av de två vanligaste termerna för chokladbollar och så var det redan 1970, om inte tidigare. Jag tvivlar inte ett ögonblick på att "negerboll" faktiskt var det ord som låg närmast till hands för väldigt många, kanske till och med en majoritet, men samma personer var fullt medvetna om vilka alternativ som stod till buds.
Nästa del i den här serien kommer handla om ordet "kokosboll", så räkna med en hel del 80-talsnostalgi, och en del överraskande fakta om svenska folkets kärlek till skumbollen.
