Dinosaurierna

Hovrätten har nyligen sänkt skadeståndet för grovt förtal från 25 000 till 130 000 i ett mål där en pojkvän smygfilmat sin jämnåriga flickvän och sen lagt upp det på en porrsajt. Efter massor med kritik envisas dinosaurierna på hovrätten i ett pressmeddelande att sänkningen av skadestånd handlar om den juridiska bedömningen av "[lämnandet av] en uppgift om att [den filmade] samtyckt till en filminspelning av samlag och till spridning av en sådan filminspelning".

Där upprepar domarna de poänger som visar att de nästan helt struntat i den relevanta frågan i såna här fall: att det är skitjobbigt att få sitt mest intima privatliv uppfläkt på YouPorn eller valfritt annat nätporrnäste och att lagen ska straffa den som utsätter andra för sånt.

Jag beställde såklart domen och läste igenom både tingsrättens och hovrättens motivering. Båda har dömt pojkvännen för grovt förtal och både har utdelat rätt saftiga skadestånd. Allt rätt där. Men det dyker upp bingbångandes korkade grodor i hovrättens motiveringar:

Det förhållandet att [pojkvännen] smygfilmat [flickvännen] kan inte i sig anses ha inverkan på i vilken utsträckning hans efterföljande uppgiftslämnande kränkt [hennes] ära.

Det här är gränsen till autistiskt i min mening. Räcker det inte med att han i smyg filmade sin partner och därmed på ett nedrigt sätt utnyttjade hennes förtroende? Utan det usla beteendet hade det inte funnits något att "uppgiftslämna" till att börja med.

Inom den relativt begränsade krets av personer som kunnat identifiera [flickvännen] på filmen har, av allt att döma, möjligheterna för [flickvännen] att kunna tillbakavisa uppgifterna varit förhållandevis goda. 

Ett tydligt tecken på det sjukliga fokus juristgubbarna haft på att flickvännen kunnat "försvara sig" genom att säga att hon inte godkänt det hela. Som om det har någon egentlig inverkan på vetskapen om att att vänner och fiender, bekanta och obekanta fått se en knulla utan vetskap eller samtycke.

Det bör i detta sammanhang framhållas att [pojkvännen] inte kan hållas ansvarig för om de som tagit del av de uppgifter som han förmedlat genom sin publicering av filmen i sin tur fört dessa uppgifter vidare till andra.

Det bör framhållas att han la upp fimen på en porrsajt. På INTERNET. Det är det som personer i hovrättsjuristålder brukar kalla "webben" och där de kan "googla" efter tips på Österlens bästa golfbanor och nya vinkylar. Även en 17-årig bör i lagens mening förväntas veta att "webben" innebär okontrollerbar spridning. Fast det kanske är för mycket att begära att landets juristelit fattar det.

För den som själv vill läsa domen själv, mejla bara gota.hovratt [snabel-a] domstol.se och skriv "jag vill begära ut dom med målsnummer T 107-13". Går t.o.m. att göra från anonym adress utan att uppge namn.

Döda dem med eld

Jag köpte Skyrim (del fem i Elder Scrolls-serien) för en dryg vecka sen och fastnade direkt. Finfin grafik, stor värld att utforska, balla magier och egenskaper, lagom läskiga fiender, oändliga möjligheter. Skitkul.

Jag är en lättskrämd person vad gäller rätt enkla bu-effekter. En gång gjorde jag nästan i brallan av en ovanligt klaustrofobisk omgång av gamla, hyfat pixliga Bungie-klassikern Marathon från tidigt 90-tal. Och det är inte ens läskigt. Bara run-of-the-mill sci-fi-pangpang.

För kanske två årsen köpte jag lemlästarrymdskräckisen Dead Space (lite som spelversionen av Event Horizon) till min PS3:a. Jag spela det kanske tre, max fyra gånger. En gång var i sällskap med frugan och en kompis, och jag kom ändå inte förbi första banan. Nerverna klarade inte mer och jag tittade på inspelade genomgångar på Youtube istället. Så fick jag åtminstone veta hur den pajiga handlingen gick.

Sen är det här med min krypfobi. Alla typer av leddjur kan vara rätt läskiga, och ju större och spretigare desto värre. Fler ben = potentare skräck. Spindlar är och förblir det värsta. Det värsta. Jag blir nervös av alla som är större än en (1) cm mellan benspetsarna och har svårt att ta ens på bilder av större spindlar. Bilder på datorn måste vara på behörigt avstånd eller rätt små. Så vad bjussar Skyrim på? Jo, Frostbite Spiders. Fantasyspindlar. Stora, förbannade, feta, helvetes MEGA-spindlar. Standardstorleken är ponny. Därefter grizzlybjörn. Sen elefant. Och de dyker upp lite varstans. Kolla själv.

Åfyfanåfyfanåfyfanåfyfan! Jag var tvungen att minska storleken på bilden bara för att kunna skriva ordentligt. Efter att jag skrollar bort bilder som den ovan ryser jag ofrivilligt och utan minsta njutning. Varje gång. När vi möts i spelvärlden vill mina högst verkliga och fysiska 190 cm och 90 kg förflytta sig onaturliga snabbt bort, bort, bort från teven. Fingrar låser sig krampaktigt om knapparna och mina mediokra förmågor med moderna handkontroller hamnar på pensionärsnivå. Skulle jag haft förgiftade bebisar i spelet att kasta åt kräken skulle jag göra det. Bara de låter mig vara eller dör!

Efter ungefär fem-sex rendez-vouser med de här vidriga bestarna har jag fått nog. PS3-versionen dyker de upp då och då. Nån sadist till speldesigner kom på att t.o.m. ha de i skogar. Men med PC-versionen finns hopp! För där finns "modar". Asså modifikationer som ändrar spelet på alla möjliga sätt. En ökänt populär mod fixar t.ex. nakna bröst på alla kvinnor i sjöelefantstorlek. Eller så gör någon nåt vettigt som att ersätta alla spindlar med... uppstoppade björnar! Excelsior!

Jag är absolut inte ensam om krypkvalen. Just den här inga-fucking-spindlar-moden har tankats hem av minst 12 000 användare. Innan Skyrim ens släpptes skrev en recensent om fasan över att hamna öga mot (onaturliga många) ögon med högupplösta, digitala spretbensmonster vid en förhandsprovning. En annan spindelfobisk spelskribent skrev nyligen en hel artikel utifrån en välbesvarat enkät om "virtuell arachnofobi". De flesta spel med spindlar som kan moddas får idag nästan direkt anti-spindel-moddar.

Och sen finns det ett antal sjukt roliga Youtube-klipp som med bild och ljud fångar spelares fasa över att behöva slåss mot de mångbenta vidundrena. Stackars Anna blixtrar sönder en elefant-size-spindel på måfå med benen för ögonen. Weazel har så svårt för odjuren att han snabbmoddar dem till bisarra spindelmän. Överlägset roligast är Greatmalincos. Hysterisk gällhet och okontrollerad, mordisk vrede i kombination brist på koncentration är fruktansvärt roligt.

Hur som. Döda, döda, döda dem. Döda dem alla med ELD! Eller förvandla dem till björnar.

Zigenares rasegenskaper

Det finns ett väldigt roligt brädspel som heter Small World. Det är den typen som är lite mer avancerat Monopol och Rappakalja, men ändå utan att vara ohyggligt, hypernördigt komplicerat. I korta drag går spelet ut på följande:

Två till fem spelare ska erövra områden på spelplan med hjälp av olika "raser".¹ För erövrade områden får spelare mynt; flest mynt när spelet är slut vinner. Raserna har såklart vissa "rasegenskaper" som kan ge dem större arméer, mer mynt, finurliga sätt att erövra (eller försvara) områden, o.s.v. Raserna kombineras slumpmässigt med speciella egenskapskort som ger ytterligare förmågor som påverkar hur lätt eller svårt det är att vinna spelet. Plus att alla spelare ska byta raser minst en gång under spelet. Förvånansvärt enkelt, med nästintill oändligt många kombinationer.

Hur kul! Kan verkligen rekommendera det.

Bland raserna finns fantasystapelvaror som jättar, troll, trollkarlar och halvlingar.² Och även människor. Jättekul! Rekommenderar varmt.

Sen finns det expansioner, tilläggsversioner som ger fler raser, nya förmågor, nya spelplaner. Vad fan väntar ni på? Köp nu!

http://www.daysofwonder.com/smallworld/en/

Fast förr eller senare måste du ta ställning till, ehm... ja... zigenarna.

Det finns en expansion Grand Dames of Small World som tillför tre kvinnliga raser. Det minst problematiska är att de är illustrerade av djupt urringade tuttfior. Den typen av standardsexism filtrerar man bort nästan automatiskt i nördkretsar (om man ska orka med). Det som är riktigt oroväckande är en av de värsta rasstereotyperna inom den nutida brädspelsvärlden. Så här ser deras spelmarker ut:

"Zigenarinnor" från tyskspråkiga versionen. Foto av Christoph M. på BoardGameGeek.

Notera att jag alltså inte använder termen "zigenare" för att jag vägrar säga "romer" eller nåt sånt. Det är en förlegad term som inte längre är politisk korrekt och bör undvikas. Men i originalversionen heter de rätt och slätt gypsies. Huga. Inte så lyckat, eller hur? "Människor" är alltså en egen ras i spelet och övriga raser är fantasivarelser. Zigenare är på samma nivå som icke-mänskliga sagovarelser. Och notera att deras symbol i spelet dessutom är en fällkniv.

Men det blir faktiskt värre. Mycket värre. Zigenarnas särskila egenskap är att generera guldpengar i de områden de tar över. Det är inte så unikt, men det är andra halvan av förmågan: pengen de framkallat kan de sno åt sig. Men bara om de lämnar området. Det bästa sättet att spela med zigenarna är alltså att rulla in i några områden (gärna med lite försvar) och sedan dra vidare med guldpengarna nästa runda. Det kan ge rejäla inkomster för den som spelar med dem, men har den udda effekten av att lämna ett spår av förödelse bakom sig. Eller som en av vädligt få kritiska röster bland brädspelsentusiaster sammanfattade det:

Har jag förstått det rätt att zigenarnas "rasegenskap" är att röva mynt från de områden de intar och sen fly med dem?

Det verkar inte särskilt politiskt korrekt.³

Precis. Jag väntar med spänning på expansionen med judar som spelbar ras!

---

1 Spelet är på engelska från början, och det som avses är den lite nördiga rollspelsbetydelsen av engelskans race, d.v.s. en art inom en fantasyvärld. Som alver och dvärgar. Eller människor.^↩
2 Hober/hobbitar utan varumärkesskydd, antar jag.^↩
3 Tredje inlägget uppifrån på den här länken: http://boardgamegeek.com/thread/455759/gypsies-and-end-of-turn^↩

---

Medborgargarden

Då försöker jag dra igång mitt bloggande med en kommentar om ords användning och betydelse.

En grupp privatpersoner som gick ut i Tumba igår natt för att på egen hand stoppa skadegörelse enligt DN och Expressen. De har beskrivits som ett "medborgargarde". Tydligen har de tillört eller sympatiserat med rätt extrema högerkrafter. Så här har det kommenterats lite här och var:

DN konstaterar i texten at gruppen ifråga bestod av nassar, men envisas ändå med att använda ordet "medborgargarde", Peter Johansson, S-bloggare

Ali Esbati är upprörd på Twitter:

Hej DN. Finns rimligare ord för att beskriva grupp nazister ute efter att misshandla, än "medborgargarde".

 Daniel Wiklander, chefredaktör på Arbetaren, också på Twitter:

"Gruppen, som agerade som ett medborgargarde" – allvarligt DN, säga vad man vill om medborgargarden men lär er skilja på det och gängvåld.

Och min reaktion har varit "fast det är väl bara en beskrivning av funktion". Alltså den vanliga ordboksdefinitionen av en grupp privatpersoner som går ut och tar lagen i egna händer. Plus att just DN inte hymlat med att det troligen rör sig om just nynazister.

Så jag tänkte att jag skulle kolla i vilka sammanhang "medborgargarde" används i media. Kanske har det en positiv klang jag inte är medveten om. Om det använts om obehagliga våldsverkare måste ju någon ha reagerat på det tidigare.

Så vad händer om man söker på ordet i några större rikstäckande tidningar. I Sydsvenskan blir det genomgående obehagliga beskrivingar. I "Grannar satte eld på romskt läger" beskrivs hur just ett medborgargarde "med påkar och järnrör tvingade [...] 55 romer på flykt i norra Marseille". Den ungerska officiella diskrimineringen mot minoriteter stöds av just medborgargarden som attackerar romer i "Diskriminering i grundlagen".

Men i Sverige då? Brukar svenska medborgargarden återges som schysstare och mer demokratiska? Ser inte ut som det. I Kopparberg har de trakasserat bulgariska bärplockare och på gränsen till Norge hotade de att "välkomna" renägande svenska samer som vill gå över gränsen för renbete. I Limhamn blev de polisanmälda för att ha gett sig på icke-vita svenskar och lokala polisen markerade att sådana aktioner inte skulle tolereras av ordningsmakten. Alltså något som påminner om det som hände i Tumba. Och det finns massvis med andra exempel på den som söker på diverse nyhetssajter.

Det finns däremot exempel även på mer oskydliga medborgargarden i media. I Vimmerby ville invånarna bilda ett för att förhindra buskörning och i Hammarstrand föreslogs det i frustration över bristfälliga polisresurser. Men även i dessa fall är det ett tecken på desperation, och bemöts så gott som alltid med varningar från polis att det inte är okej att ta lagen i egna händer. Vilket media givetvis rapporterar.

Så jag har faktiskt lite förstå var all den här upprördheten om att "medborgargarde" används för att beskriva just privatpersoner som anser sig vilja upprätthålla "lag och ordning", men som i själva verket själva bidrar till att göra samhället mindre tryggt.